Hon är min vän, det menar jag från hjärtat. Jag tycker om att umgås med henne, vi har roligt tillsammans, vi skrattar & ja, vi knasar & fjantar oss & får andra att skratta osv.. Vi är oss själva oavsett vad & vi tycker om att ha roligt & är inte rädda för att göra bort oss.. Men ibland kan jag inte hjälpa att jag får känslan av att vi inte är de vänner vi brukar göra, vi ses knappt numera :( det verkar va svårt för henne att få tid & ibland får man fråga fler gånger om man kan ses.. Det är inget emot henne, för jag lämnar inte vår vänskap för det, men ibland känns det så..

Vill man verkligen något så kan man alltid ta sig tiden till det ;) annars är det deras förlust, inte min!!